En solig och vacker morgon är det idag också, men kallt. Vi har haft -11,5° nu på morgonen och jag hörde på radion att det varit ner till -20 på sina ställen här på ön. I allnakku kan man läsa att det är Pas-juskus dag.

Finns det någon gång man är så otålig som på våren? Man väntar och väntar på värmen och solen och att det ska börja spira och grönska, men egentligen vet vi ju att mars nästan alltid innebär kyla och snö. Jag har ett dagboksarkiv från 2004 till 2009 och när jag tittar tillbaka är det samma gnäll varje år så här i slutet av mars. Någon enstaka dag är det jubel över sol och värme, men sen är det samma klagan igen. Jag ska sluta klaga nu! Ladingen kummar när han kummar!

Igår åt vi i alla fall våfflor och firade Vårfrudagen – Marie Bebådelsedag. Det är en fin tradition tycker jag. Mitt gamla våffeljärn fungerade perfekt och våfflorna blev riktigt goda.

Jag läste i Bondepraktikan att om det fryser Vårfrunatt, så kommer det att frysa 40 nätter framöver, så nu vet vi vad vi har att vänta. Det måste ju vara natten till igår som man avser med Vårfrunatt och då hade vi också en väldigt kall natt och morgon. Å andra sidan kan man också läsa, att om det är soligt på morgonen Vårfrudag och en bit in på dagen, så kommer det att bli ett gott år och igår var det soligt i stort sett hela dagen. Det blir säkert ett bra år, en skön vår och en varm och fin sommar.

Fler som är med i Torsdagsreflektion idag hittar du hos Trebarnsmamman.