smiley Nu har vi lämnat den där tråkiga marsmånaden och gått in i gräsmånaden april och den börjar verkligen bra. Solen skiner, det är redan 4-5°, runt starholkarna, som sitter på ladugårdsgaveln, fladdrar 3 starar. De har tydligen svårt att bestämma sig för vilken holk de ska välja. Enligt allnakku är det idag Karnåbeldagen, ett passande namn så här den 1 april.

Igår kväll var vi på Hemsegården och såg en teaterförställning, Tills döden skiljer oss åt, med Kajsa Ernst och Göran Stangertz i de två rollerna. Biljetterna vann jag i en tävling i GA, annars hade det väl knappast blivit av att vi åkt till Hemse för att gå på teater.

När jag läste titeln på pjäsen trodde jag att det var en tragedi, men det var det inte alls. Det är en spännande thriller med många fyndiga och ganska komiska repliker. Vi tyckte båda att den var bra och jag ska väl inte avslöja så mycket av handlingen, men den börja med att Gilles, Göran Stangertz, vaknar upp på sjukhuset efter en olycka och inte minns vad som hänt, inte vem han är. En okänd kvinna säger att hon är hans fru och när han kan lämna sjukhuset följer han med henne till den plats hon säger är deras gemensamma hem.

Tillsammans börjar de rekonstruera ett gemensamt liv, ett minne …. hans minne. Samtidigt kommer frågorna. Flaskorna i bokhyllan vems är de? Och hur gick olyckan egentligen till? Vad händer om minnet kommer tillbaka? Föreställningen visar hur beroende vi är av varandra, om kärlekens villkor – Tills döden skiljer oss åt. Har du tillfälle att se den här pjäsen tycker jag absolut att du ska göra det!