Inatt har de varit riktigt kallt, -6,3° stod termometern på i morse. Jag var allt lite nervös när jag var ute och kollade i växthuset, men frostvakten har skött sig, så ingenting ser ut att ha blivit förstört. I allnakku kan man se att det är Veitrotis dag, varför nu det eländet ska ha en egen dag?

Vi sitter ju här på vår uteplats ibland och tittar på alla flygplan som passerar. Ibland ser man dem och ibland inte. Jag läste en insändare i GA häromdagen där Ingvar Britse skriver om det här fenomenent och idag fick jag anledning att leta fram hans insändare, för så många K-strimmor har vi nog aldrig sett på en gång. K-strimmor brukar vi kalla det (K=kondens), men Britse kallar det för kristallsvansar.

Hela tiden kom det nya plan, den ena strimman hann inte försvinna förrän det fylldes på av nya. Egentligen skulle det vara intressant att sätta sig och räkna dem.

Enligt Britse är det flygplan som går över 8000 m, som bildar såna här svansar. Hela himlen blir full av dem ibland och det är klart att de måste påverka klimatet! Till slut ligger det en tunn slöja över hela himlen och det upplevs som en lätt molnighet. Om det här gick att motverka genom att planen höll sig under 8000 m skulle mycket vara vunnet.

Det fick bli min lilla morgonfundering, nu ska jag gå och ta mig ett bad!