Dagens rapport från Stenstugu

…Män som hatar kvinnor. <!–
WriteFlash('’);
//–>Boken läste jag för flera år sedan och tycker att den är jättebra och de övriga två i trilogin är lika spännande som den första.

Filmen är helt fantastisk, men jag tycker att det nästan var synd att jag läst boken innan jag såg den, för jag satt hela tiden och visste precis vad som skulle hända och det förtog lite av spänningen. Så tro för all del inte att du måste ha läst boken för att se den här filmen – den klarar sig alldeles utmärkt på egen hand. Huvudpersonerna gjorde helt strålande insatser och Noomi Rapace är Lisbeth Salander. Sällan har den bild man skapar sig av en person i en bok, stämt så väl överens med filmens rolltolkning. Nu önskar jag bara att man fortsätter att filmatisera de övriga två böckerna.

Idag har det varit en lugn och skön söndag. Äldste sonen med sambo var här och åt kajpsoppa tillsammans med oss till lunch och sedan satt vi ute i solen och njöt av det vackra vädret. Nu har jag plockat fram alla solstolar och dynor så det blev riktig solningspremiär. Jag fick en liten hint från Eva om att vi skulle passa på att sola, för vi hade det varmare och soligare här på Gotland än det var på Sicilien! Undrar vad hon kan mena med det? Inte kommer det väl att vara dåligt väder på Sicilien när vi kommer dit? Nu på kvällen är det i alla fall skillnad – vi har bara 8° och Sicilien har 20°, å andra sidan går det inte att sola så här dags.

Vilken trevlig lördagskväll jag fick! Det var en helt fantastisk föreställning och jag inser att vi är alldeles för dåliga på att utnyttja de tillfällen som bjuds att se på teater. De här två pjäserna, som jag har sett nu i vår, har verkligen givit mersmak. Kvällens pjäs hade inte Åke lust att gå med och se, han hade en viktig fotbollsmatch på TV, Juventus-Inter, tror jag det var.

Anna, Hanna & Johanna spelades av några riktigt duktiga skådespelare och scenografin var väldigt finurligt uppbyggd av först och främst en vacker himmel i fonden, som skiftade färg och så hade man skärmar, som skådespelarna själva flyttade omkring med och på det sättet skapade olika miljöer. En sjuksäng var i ena scenen just än säng, där den döende Johanna låg. I nästa scen var den en tjusig soffa och i en tredje föreställde den en segelbåt. Det var sju skådespelare på scenen och de spelade många olika roller. Den jag fäste mig mest för var Veronica Kurba som spelade Hanna och Johanna som barn, Unga Anna, Greta, Lotten, Anna som barn och Maria.

När jag kom hem laddade jag upp fotona från dagens EFIT, som blev lite stympad idag, eftersom jag glömde bort den. Inte förrän på eftermiddagen när jag fick kontakt med internet igen, kom jag på att det skulle ha fotats hela dagen idag, så det blev inte så många kort, men de finns på sidan Foto/EFIT.

Nu är det hög tid att gå till kojs!

Nu har vi lämnat den där tråkiga marsmånaden och gått in i gräsmånaden april och den börjar verkligen bra. Solen skiner, det är redan 4-5°, runt starholkarna, som sitter på ladugårdsgaveln, fladdrar 3 starar. De har tydligen svårt att bestämma sig för vilken holk de ska välja. Enligt allnakku är det idag Karnåbeldagen, ett passande namn så här den 1 april.

Igår kväll var vi på Hemsegården och såg en teaterförställning, Tills döden skiljer oss åt, med Kajsa Ernst och Göran Stangertz i de två rollerna. Biljetterna vann jag i en tävling i GA, annars hade det väl knappast blivit av att vi åkt till Hemse för att gå på teater.

När jag läste titeln på pjäsen trodde jag att det var en tragedi, men det var det inte alls. Det är en spännande thriller med många fyndiga och ganska komiska repliker. Vi tyckte båda att den var bra och jag ska väl inte avslöja så mycket av handlingen, men den börja med att Gilles, Göran Stangertz, vaknar upp på sjukhuset efter en olycka och inte minns vad som hänt, inte vem han är. En okänd kvinna säger att hon är hans fru och när han kan lämna sjukhuset följer han med henne till den plats hon säger är deras gemensamma hem.

Tillsammans börjar de rekonstruera ett gemensamt liv, ett minne …. hans minne. Samtidigt kommer frågorna. Flaskorna i bokhyllan vems är de? Och hur gick olyckan egentligen till? Vad händer om minnet kommer tillbaka? Föreställningen visar hur beroende vi är av varandra, om kärlekens villkor – Tills döden skiljer oss åt. Har du tillfälle att se den här pjäsen tycker jag absolut att du ska göra det!